Sparkar

Jag har varit nojig från och till om det verkligen är en bebis i magen. Ja det låter dumt, men så var det. Till en början var det så svårt att förstå att det faktiskt var sant så fram tills ultraljudet var jag inte helt hundra på att jag faktiskt var gravid. Jag hade inte haft så symtom av min graviditet. Inte mycket illamående alls, vilket jag hade förväntat mig massor av. Visst jag var trött men det kan man ju vara i perioder. Och visst mensen hade ju inte kommit, så egentligen visste jag ju. Men jag var nojig ändå. Tänk om vi kom till ultraljudet och de inte hittade en bebis!! Tankarna spökade kan man säga. Men när vi var där så fick vi ju se en liten bebbe som rörde på sig och viftade med armarna. Lycka!
Sen har nojan övergått i om bebisen är kvar. Tänk om nåt hänt! Jag kände inte sparkar alls tyckte jag trots att när jag läste lite överallt så "skulle" man känna sparkar vid den här tidpunkten i graviditeten. Men det var väl så att jag kände nåt som jag inte visste vad det var och misstolkade för vanliga tarmrörelser eller "magbubbel". Men efter ett tag blev jag ändå orolig. Jag hade inte känt nåt på hela helgen och var jätterädd att nåt hade hänt lilla bebisen. Så, då får man lugna sina nerver genom att ta reda på det! Sagt och gjort! Jag ringer till förlossningen och förklarar mina bekymmer och de tycker det är bra om vi kommer in för att kolla. Så det gör vi, och visst, där är ju bebisen och han rör på sig och hjärtat slår som det ska. Allt lugnt! Phew! Det är bara en busunge i magen som försöker skrämma mamma. Men sedan dess tror jag att bebben har förstått min oro. För efter detta har jag känt mer än någonsin hur han rör på sig och sparkar och håller på. Lycka! Även Anders har fått känna på sparkar och rörelser så nu är jag inte längre nojig. Det är helt underbart och helt fascinerande att känns sparkarna i magen. Både konstigt och helt naturligt. Jag tycker att veckorna går alldeles för sakta dock. Känns som att det är en evighet kvar.... Men det är egentligen bara tre och en halv månad, men det känns som huuuur länge som helst. Hoppas tiden går riktigt, riktigt fort fram tills förlossning. Efter förlossningen behöver det inte gå så fort.