Bröllopstankar

Den här kanske kunde vara nåt? Eller är det för mycket tårta över den...? Det är ju inte bråttom med att välja klänning men det är svårt att veta var man ska börja. Men det är kul att drömma sig bort bland uppsjön av bröllopsklänningar på nätet :)

Bitter och otacksam

Första veckan på jobbet efter semestern och jag upptäcker att jag har blivit bitter och otacksam. Bitter för att jag måste jobba när jag egentligen vill vara ledig, ha semester och göra det som faller mig in. Otacksam för att jag inte uppskattar att jag har ett jobb när det är så många som går utan som inte vill nåt annat än att ha ett arbete att gå till på dagarna. Jag är nog en typisk åttiotalist. Självisk och vill göra så lite som möjligt så ofta som möjligt. Jag upptäcker också att jag är avundsjuk på dem som har ofantligt mycket pengar och kan sola och bada på rivieran hur mycket de vill. Sånt som man ser på tv och i filmer, ni vet. Det som enbart kommer förbli en fantasi. Men när man har ca 40 år kvar till pension så känns det som att lediga dagar förutom semester lika gärna kunde vara en fantasi. Samtidigt undrar jag om jag kommer orka arbeta med det jag gör nu i 40 år till. Med det tempot som det är nu och har varit i de dryga två år som jag jobbat med detta känns det som att jag kommer gå in i väggen innan jag fyller 30. Eller så har jag lessnat. Orkar inte med. Lite så känns det nu också. Det är ständigt tryck från alla håll och man hinner inte med hälften av det man tänkt sig. Innan semestern tänkte jag inte så mycket på allt som skulle göras, jag var så inne i det att jag inte hade tid att stanna upp och känna efter. Men nu när jag haft semester har jag haft tid att ta det lugnt, känna efter och bara vara. Det är nu jag upptäcker vilken svår vår jag har haft. Det var samma sak förra året. Hela hösten efter det var jättetung.

Men det är väl i stunder som denna som man ska ta en dag i taget. Kanske börja meditera för att vara i nuet. Komma ihåg att man bara är en enda människa på en stor planet. Och att man gör så gott man kan och inte behöver må dåligt för att man inte kan "trolla med knäna". Det är bara det att man ska försöka övertyga en massa andra om detta också...

Slut på semestern

Nu har fyra underbara veckor av ledighet gått förbi och imorgon börjar allvaret igen. Semestern har gått fort men ändå inte. Lite lagom faktiskt. Men jag skulle ju inte tacka nej till fler veckors semester. Jag har läst Robert Gustafssons biografi i förra veckan och han skriver att han inte klarar av att ha semester, att han inte kan slappna av utan bara går och längtar till jobbet. Han älskar sitt jobb och är mer bekväm i sitt arbete än sitt privatliv. Så är det absolut inte för mig. Jag tycker om mitt jobb men skulle inte ha något emot att ha semester tio veckor under året och jobba lite på halvtid resten utav tiden. Eller varför inte ha 20 veckors semester. Det jag tycker skulle vara det ultimata är att vara ekonomiskt oberoende och att jobba ideellt på Röda Korset eller nåt liknande. Jag skulle vilja hjälpa gamla att göra det som inte hemtjänsten hinner med. Sitta och prata, lyssna på deras livsberättelser, gå promenader, umgås och hjälpa dem att få livskvalité i vardagen. Men än så länge så är det bara en fantasi.....

Men en sak är säker. Jag längtar redan till semestern :)

Bullmamma

När jag får barn vill jag bli en bullmamma. Göra bullar, bröd och kakor tillsammans med mina barn. Lussekatter och pepparkakor till jul. Jag kommer själv ihåg när jag var liten och "hjälpte" mamma att baka, och det var väldigt mysigt. Jag fick min del av degen och stod där och knådade och gjorde mina egna fina versioner av vad bullar och lussekatter är. När jag själv nu bakar tänker jag tillbaka på de gångerna jag hjälpte mamma och jag kommer ihåg mer än jag tror ibland. När brödet inte blir som jag tänkt så kommer jag ihåg vad mamma sagt och gjort när vi bakat. Fast för säkerhetsskull kan jag ringa upp mamma och höra mig för om det faktiskt var som jag tänkt. Trots att jag bor långt hemifrån har jag ju faktiskt möjlighet att ringa mina nära och kära. Det tycker jag är väldigt bra!
Det jag bakar blir dock inte lika bra som mammas. Men övning ger färdighet och jag ska baka och bulla en massa i höst har jag tänkt. När jag var hemma i somras fick jag pappas hushållsassistent som han i sin tur fått när farmor gick bort. Så nu har jag inga bortförklaringar till att inte baka bröd. Hembakt bröd är så himla gott när man bara ätit köpebröd i evigheter. Jag har idag försökt mig på att baka bröd, men tror inte att resultatet blir så bra. Men men, man lär på misstagen. Jag gjorde även en tigerkaka som plåster på såren ifall brödet inte skulle bli ätbart. Mina barn kan i alla fall få goda kakor om brödet inte blir bra. Bullarna kräver nog mer färdighet än brödet, men jag ska öva, öva, öva. Så att jag som, som min mamma, kan bli en bullmamma :)