Flytt

Nu börjar det blir på riktigt. Vi ska flytta. Vi ska flytta 40 mil, till ett hus som kommer vara vårat eget. Om man inte tänker på att det är banken som lånat ut pengarna till oss. Men ändå, det är vårat! Idag har jag gjort min sista dag i Strängnäs kommun. Kändes konstigt men också bra. Ska bli så skönt att komma till rätt sida av Sverige. Där alla nära och kära finns som vi kan umgås med och som vi kan hjälpa och som kan hjälpa oss. Detta har jag längtat efter ett bra tag nu och det känns så kul att det blir verklighet. Äntligen!!!!

Husdrömmar

Jag vill ha hus! Helst igår. Ett hus med trädgård och altan. Drömmen är att kunna gå ut i sin trädgård på morgonen och äta frukost i solen. Helt underbart. Jag vill alltid ha hus men längtan blir så mycket större när sommaren närmar sig. När jag sitter i min lägenhet och tittar ut på solen och känner att jag inte kan ta vara på den så mycket som jag skulle vilja. Att bo lägenhet blir, för mig, väldigt begränsande på sommaren. Visst man kan gå ut och ta en promenad, kanske sätta sig på balkongen om man vill, men det blir ändå inte samma sak. Ska jag gå ut på en promenad blir det ett projekt under en liten stund och sen är jag tillbaka inne i lägenheten. Balkongen är på "fel" sida av huset så där har vi inte sol, och hör mest trafiken från vägen som ligger precis bredvid. Allt blir begränsat, och jag längtar efter att få (eller köpa kanske man måste....) hus och kunna springa in och ut medan dörren står öppen. Vincent kan springa i trädgården och plocka bär från buskarna, han kan ha sin pool på gräsmattan och bada i (säg ingenting till honom, han ska få den när han fyller ett år om ett par veckor).
Det som är skönt med att bo lägenhet på vintern är ju att man slipper snöröjningen och allt vad det innebär. Man behöver dessutom inte fixa allt själv utan kan ringa vaktmästaren när det är något som krånglar. Vilket är ju lyxigt på ett sätt, men jag tror inte det väger upp friheten som ett eget hus och egen trädgård innebär.

Får väl se hur länge det dröjer innan drömmen blir verklighet!

2013

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag låg på förlossningen och fick en underbar liten son!
 
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Kommer inte ihåg vad jag lade för nyårslöfte förra året....

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera stycken. Vi är tre stycken i mitt närmaste kompisgäng som blivit föräldrar i år vilket är extra roligt!

4. Dog någon som stod dig nära?
Min gammelmoster Elsa dog. Hon skulle fyllt 96 på julafton.

5. Vilka länder besökte du?
Det blev en dagstur till Halden :)

6. Är det något du saknade år 2013 som du vill ha år 2014?
Ett boende på västkusten. Och jobb.

7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid minnas, och varför?
21 april 2013 fick jag en son.

8. Vad var din största framgång i år?
Hmmm... den var svår. Att jag (hittills) klarat av att vara mamma kanske :)

9. Största misstaget?
Inte gjort nåt stort misstag vad jag minns.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej

11. Bästa köpet?
Oj...svårt att säga. Mest handlat barnkläder känns det som. Men min klänning till julafton var jag riktigt nöjd med :)

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat skulle jag gissa.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att Vincent kom till världen!

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2013?
Miley Cirus med Wrecking ball... trött som fan på den.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare!

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Vart ännu mer på västkusten och umgåtts med familjen, och mina vänner som är spridda över landet.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Vet inte... ätit mindre godis kanske.

20. Hur tillbringade du julen?
Med släkt och familj! Väldigt mysigt!

22. Blev du kär i år?
Alltid kär :)

23. Hur många one night stands?
Inga!

24. Favoritprogram på TV?
Inga nya tillskott direkt. Det är HIMYM, Big Bang och Sons of anarchy högst på listan tror jag. 

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Inte vad jag minns.

26. Bästa boken du läste i år?
Inferno av Dan Brown var väldigt bra. Typ den enda boken jag läst iår...

27. Största musikaliska upptäckten?
Inte nån tror jag. Lyssnar på de gamla goa klassikerna istället!

28. Något du önskade dig och fick?
En massa!

29. Något du önskade dig men inte fick?
Lottovinst......

30. Årets bästa film?
De två första Hobbit filmerna var väldigt bra!

31. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag hade en mysdag med lilla bebisen :) och med Anders så klart.

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Som vanligt... att avstånden inte var så stora och jag kunde umgåtts ännu mer med familjen och vännerna.

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2013?
Som att jag försökt bli av med alla gravidkilon men inte klarat det och fått ha de kläder som passat helt enkelt.

34. Vad fick dig att må bra?
Anders får mig alltid att må bra när jag är nere. Och Vincent naturligtvis.

35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen direkt....

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Ingen... tyvärr.

37. Vem saknade du?
Min familj....

38. De bästa nya människorna du träffade?
Oj svårt... Träffade några härliga personer i föräldragruppen :)

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Att tiden går oerhört fort och man ska ta vara på den.

40. Citera en sångtext som summerar ditt år:
För svårt...


Gott Nytt År!


Detta året har nog varit det mest omvälvande i mitt liv hittills. Och allt har att göra med en liten krabat som är det bästa i världen <3 br="">

Underbara gosse :)

Det är inte klokt vad tiden går. Nu är han drygt sju månader och ska bara om några veckor fira sin första jul. Det känns som om han alltid funnits i våra liv, samtidigt som det känns som igår som han föddes. Paradoxalt det där, men så är det. Det blir mer och mer personlighet och det är så roligt att få följa och se hans utveckling. Jag tror jag har blivit en sån där typisk morsa som bara kan lägga ut inlägg på facebook och instagram om det handlar om honom. Allt kretsar liksom kring honom i min värld så då blir det det som syns utåt. Förhoppningsvis är det ingen som tycker att det blir löjlig mycket om honom men om nån tycker det bryr jag mig faktiskt inte.
Att det blir mycket kort på honom är väl inte så konstigt! Märker dock att jag själv inte är med på så många eftersom jag allt som oftast är bakom kameran. Så då får jag väl se till att vara med på några!
Resultatet ser ni ovan :)

Stora gossen!

Sötast i världen!

Vincent Johansson

Den 21 april kl. 10.55 kom han till världen! 2735 gram tung och 48 cm lång. Vår älskade Vincent Gunnar Tore Johansson.

Tröttsamt

Nu har jag varit sjuk i över en vecka. En redig förkylning som inte vill ge sig. Det är lite bättre nu, äntligen, men det är inte helt bra. Att gå hemma och vara sjuk i över en vecka är inte kul. Det är tröttsamt och tråkigt. När man jobbar längtar man till helgen när man kan vara ledig och slappa och bara vara, men när man varit hemma en vecka så är inte helgen nåt speciellt. Det som är riktigt retligt är att jag blev sjuk till den helgen som mamma och syrran skulle komma hit och hälsa på, men eftersom jag var så dålig var det ingen idé att de kom. Vilket kändes jättetråkigt. Hade sett fram emot det i flera veckor och sen när det är dags så blir jag sjuk. Skit också.... Men men, inte mycket att göra åt det. Men nu får jag vänta i en månad till innan jag får träffa dem. Det här med avstånd är skit. Allt är ju relativt. Det finns ju de som har mycket mycket längre till sina nära och kära och avståndet är inga problem, men det avstånd som är för mig till min familj känns alldeles för långt. Får göra nåt åt det helt enkelt. Speciellt när det kommer en liten bebbe också.
Nu är det bara två månader kvar tills det ska komma en liten bebis till världen och cirka sex veckor tills jag ska sluta jobba. Känns som en evighet men ändå inte. Hoppas att tiden går fort! Och även förlossningen :)

Nu hoppas jag bara att förkylningen ska ge sig helt och hållet så att jag kan jobba de veckor som är kvar. Känns som att tiden går fortare om man jobbar. Fast i och för sig tycker jag även att den här veckan som jag varit hemma gått jäkligt fort. Ett som är säkert är i alla fall att vara sjuk är jäkligt tröttsamt.

Man ska lyssna på kroppen

Hemma med ont i halsen, feber och en djävlig huvudvärk.... Så kan det gå när man inte lyssnar på kroppen. Jag märker att jag inte är lika stresstålig som jag varit. Om det beror på graviditeten eller om det beror på arbetsmiljön i stort är svårt att säga, men att jag måste lära mig att lyssna på kroppen är klart. Jag måste även lära mig att prioritera arbetet för min egen skull och inte för alla andra. Det håller inte i längden att stressa för alla andras skull. Det är alltid akut för någon, men jag måste bli bättre på att prioritera vad som faktiskt är mer akut än något annat.
Ibland undrar jag varför jag jobbar med det jag gör.... Är det för att jag lever på ångest och får en kick av att få andras ångest i knät. Nej det är det ju inte. Men det är det som kommer med arbetet. Tanken från början var ju att hjälpa folk och få folk att må bättre. Men det är inte så lätt som det kan låta, och andras ångest kommer som ett brev på posten och landar i mitt knä. Och där måste jag också bli bättre på att skicka tillbaka ångesten till rätt avsändare. Men det är lättare sagt än gjort, men ändå väl värt att öva på och bli bättre!
Det är också en stress i sig att veta att jag inte har så jättelång tid kvar på jobbet innan jag ska vara "ledig" och då veta allt jag måste hinna med tills dess. Samtidigt är det nåt jag ser fram emot och räknar ner inför på ett positivt sätt. Allt blir väldigt dubbelt. Hur ska jag hinna med allt jag behöver? Vem tar över det jag inte hinner med? För att nån ska kunna ta över måste det vara grundligt dokumenterat, och hur ska jag hinna dokumentera allt det?? 

Min onda hals, febern och huvudvärken tror jag egentligen inte beror på att kroppen är sjuk i grund och botten utan att mitt psyke säger ifrån och eftersom jag inte lyssnar på psykets signaler så tänker den: "Då får hon väl fan i mig lyssna på kroppen om hon inte vill lyssna på mig".

Jag ska bli bättre på att lyssna.... på mig själv.

Bra råd är bra att få

Nu när magen börjar synas mer och mer får jag hela tiden frågor från folk omkring. När ska du föda? Hur länge ska du jobba? Hur känns det? Plus att det sätter igång andras funderingar på hur det var när de väntade barn. Jag får lite råd här och där, vilket är bra, men man får väl sålla lite för alla är ju olika. Men ett av de bästa råden jag fått fick jag igår av en kollega på jobbet. Kontentan av det hela var att ta vara på tiden när bebisen är född, och inte stressa för att det ska vara städat och perfekt hemma. Det är mycket som kommer vara press på hur det "ska" vara, men det är inte så det behöver vara. Dammråttor i hörnen har ingen dött av! Jag kan tänka mig att när man blir mamma för första gången så vill man leva upp till bilden av den perfekta mamman, för man vill ju vara det. Perfekt. Men jag får nog inse att jag kommer inte hinna med allt jag vill. Jag har nånstans tänkt att jag ska hinna med att fixa och dona hemma väldigt mycket. Jag ska baka en massa bröd och vara den perfekta "husmodern" redan från början. Men det är nog bara att inse att även om man vill så kommer det inte bli så. Det kommer vara en stor omställning att ta hand om ett litet liv, så det kommer ta tid att hitta rytmen, rutinen och få in strukturen igen. Plus att jag kommer vara trött efter vakennätter osv.
Så det kändes väldigt bra att att nån sa att "du kommer inte hinna med allt du vill, och det är helt okej. Ta vara på tiden med bebisen istället för det kommer inte tillbaka".