Nu är jag hemma, på västkusten. Jag kallar fortfarande västkusten hemma och kommer nog alltid att göra vart jag än bor. Karlstad känns också hemma på nåt vis fortfarande och Strängnäs börjar mer och mer bli hemma. Så vart jag än är är jag hemma! Nästan i alla fall. Det som är bra med att ha hemma på massa olika ställen är att man får se mycket av Sveriges fina landskap. Västgötaslätten är verkligen väldigt vacker när man ser de stora fälten med havre, råg, korn och allt annat. Skördetröskan som yr upp en massa damm bakom sig när den far fram på åkern. De fina kyrkorna som man ser lite varstans på vägen är omringade av ett så fint landskap att jag ibland önskar att jag hade haft en kamera monterad på bilen som jag kunde använda medan jag körde. Det hade verkligen varit nåt! Men jag får spara dem i minnesbanken istället.
I alla fall är det skönt att vara "hemma" igen, samtidigt som jag saknar mitt hem. Det är väldigt kluvet alltihop. Men på ett bra sätt tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar