Morfar

Morfar har åkt till himlen nu. Där kommer han dansa med änglarna. Och med mormor förstås. För dansa, det kunde han! Mycket och gärna :) Och nu kan han se klart igen och han kan höra klart.

När jag var liten brukade jag "hjälpa" morfar och morbror i ladugården när jag hälsade på. Kossorna var jag egentligen rädd för, men samtidigt lite fascinerad över. Kalvarna var roligast. När man stack in ett finger i munnen på dem så sög de så hårt så jag trodde fingret skulle sugas in i magen på dem. Hehe :) Mest sprang jag väl omkring och försökte vara behjälplig men lekte nog för det mesta ändå :P
En klassisk replik från morfar var när han mockade ner koskit i rännan. Nästan varje gång frågade han; "Ska du ha lite choklad?" Fast då på sin härliga bohuslänska dialekt. Och varje gång såg han lika pilimarisk ut. Och jag tyckte han var jätteäcklig som frågade nåt sånt! Koskit är inte choklad!! Hehe :)

Glimten i ögat hade han. I alla fall förr. Den har inte vart så närvarande på några år, vilket har varit tråkigt att se. Därför är det väl bäst att han gått vidare nu. Är med mormor i himlen, där de kan dansa hur mycket de vill. Men jag saknar honom. Och fäller några tårar då och då. Men det går över. Han har det bättre nu och det är det viktigaste.

Vila i frid morfar.....