Såg en bra film igår. En film som man blir arg, upprörd, ledsen men samtidigt lite hoppfull av. Lite hoppfull för man ser allt ur barns perspektiv och man förstår vilket oskyldigt perspektiv de har. Filmen handlade om en pojke, som var son till en nazi-soldat, som flyttar från Berlin till landsbyggden. Eftersom han inte har några kompisar utforskar han området och upptäcker en "bondgård" med stängsel runt. Och han träffar en pojke som har randig pyjamas. De blir vänner, men naturligtvis är det inte utan komplikationer.
En riktigt bra film. Men jag reagerade inte som jag trodde jag skulle reagera. Jag är så jäkla blödig när det kommer till film och tv. Bara nåt lite lite ledsamt händer så stortjuter jag (typ). Men inte igår. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag stänger av. Som jag gjorde i Polen, för det var för mycket att ta in. Det kanske blir samma sak när det är på film.
En riktigt bra film. Men jag reagerade inte som jag trodde jag skulle reagera. Jag är så jäkla blödig när det kommer till film och tv. Bara nåt lite lite ledsamt händer så stortjuter jag (typ). Men inte igår. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag stänger av. Som jag gjorde i Polen, för det var för mycket att ta in. Det kanske blir samma sak när det är på film.
Men i vilket fall. Se den, den är bra!
1 kommentar:
Den var verkligen bra, fast väldigt hemsk! Jag önskar att många många fler skulle ha kvar sitt barntänk, tror att det skulle se lite annorlunda ut då i världen...
Kramar
Skicka en kommentar